Kärleksdikt

Jag försöker flytta närmare henne
men hon rör sig alltid bort
håller sig på säkert avstånd
Varför gör hon så?
Varför kan hon inte se att jag älskar henne?

Hon verkar alltid bry sig om mig
så när hon rör sig bort
blir jag förvirrad
älskar hon mig,
eller vill hon bara vara kompis?

Det gör ont när jag ser henne
och inte vågar erkänna min känslor
Kanske hon inte tycker om mig som jag gör
Jag måste fråga för att veta
men jag vågar inte...

Då sitter man återigen på multimedian och skriver hellre än jobbar…

Demokrati

Man brukar säga att det finns två typer av demokrati, direkt och representativ demokrati, och jag tänkte ge en kort genomgång om båda här, för att ge folk en förståelse i båda.

Representativ Demokrati

Representativ demokrati är när vi väljer en grupp, t.ex. ett parti, som ska ”leta” oss, men vi har ingen makt att välja vem i partiet som ska göra vad, och eller ingen större påverkningskraft i deras beslutande. Den här typen av demokrati är ”enklare” att använda, eftersom det är en mindre grupp som ska sluta besluten och inte hela folket. Genom att det är en mindre grupp så kommer beslut att gå igenom snabbare, med nackdelen att folket kanske inte uppskattar det (FRA och IPRED är guldexempel på det här).

Direkt Demokrati

Den här typen av demokrati är som att ha folkomröstningar i allt, det kommer gå långsammare men hela folket har samma makt att påverka ett beslut som den bredvid, istället för att vi har en oligarki som väljer åt oss. Som jag sa förut, eftersom den är långsammare är den också krångligare, men varje människa har samma makt. Jag ser det här som den riktiga formen av demokrati, eftersom demokrati betyder ”folkstyre” och inte ”välj en oligarki som bestämmer över er”.

Olycklig förälskelse

Då sitter man här igen, skippar engelskan för att man hellre sitter vid datorn och håller på med den. Ytterligare ett exempel på att jag återigen slutar bry mig om mina betyg och vad folk tycker om mig. Återigen ett exempel på vad olycklig förälskelse kan göra mot ens vilja att fortsätta. Återigen låter man sina dåliga känslor ta över.

Kanske jag inte är den typen av person som ska vara efter tjejer, med tanke på hur jag blir när känslorna inte är besvarade. Men samtidigt så är ju känslorna omöjliga att hålla koll på helt, och om jag skulle ”döda” alla förälskelser direkt genom att klanka ner på mig själv så tvivlar jag på att jag kommer må bättre av det.

Jag har hört om alla hennes problem med sitt ex, hur de gjorde slut och hon mådde guld av det. Att hon åkte dit flera gånger för att ha sex med honom igen. Hört hur mycket jävla problem deras förhållande har varit, och jag har endå aldrig bara ignorerat hennes problem, utan jag har alltid suttit kvar, lyssnat och gett mitt råd om situationen, SÅ VARFÖR VERKAR MINA KÄNSLOR BLI IGNORERADE!? Varför verkar hon inte se att jag tycker om henne mer än som kompis?

EDIT 20:16: Då hade man mer eller mindre "avslöjat" sig själv, bara hoppas hon läser det här och förstår mig...

Att våga säga det

Skriver lite kort i skolan, blir lite ”platt” eftersom jag inte kan skriva så känsliga grejer här.

Att våga säga det

Varför blir det alltid att jag inte vågar säga vad jag vill till vissa personer? Varför blir jag istället tyst och står still när andra komma närmare henne, istället för att våga göra något själv? Varför är jag en rädd, obetydlig jävla skit som aldrig vågar göra vad jag tycker så fort det är en tjej inblandad?

Jag ser andra säga vad de tycker hela tiden, och gör oftast det själv, men så fort det handlar om en tjej blir jag tyst och vågar inte, och det är något jag blir otroligt irriterad på mig själv av. Jag kan sitta hur länge som helst och bara stirra på henne utan att tröttna. Jag vill vara överallt på hennes kropp, men ändå vågar jag inte ta det jävla steget till att säga det till henne! Mitt självförtroende verkar behöva byggas på, för det är det som stoppar mig. Men samtidigt har jag ingen aning om hur jag ska göra, för börjar jag hoppa efter andra ”lättare” tjejer så kommer det kännas som om jag sviker henne, och det är inget jag vill.

Ibland undrar jag om jag bara ska bygga upp den där jävla muren igen och försegla mig framför datorn, och skita i allt vad känslor heter och bara existera utan att leva…

Att känna sig ensam

Är det inte konstigt att man kan känna sig ensam även fast man är omgiven av kompisar? Man sitter och kollarp å film bredvid en storbystad brud medans polarna sitter klistrade framför polarens dator och spelar något spel, men endå känns det som om man var helt ensam i världen.

Varför är det så att man kan känna så, när man egentligen är omgiven av en positiv anda? Varför verkar polarnas skojraggande fungera bättre än ens eget? Varför kan en komedifilm verka tråkig bara för att man sitter vid sidan om? Det är något jag vill ha ett bra svar på, för jag kommer inte på något själv.

För att citera Skinless: Life sucks, and then you die.

Svartsjuka

Varför känner vi svartsjuka? Troligen någon kvarleva från när det enda viktiga för individen var att sprida sin DNA vidare. För vissa verkar svartsjuka knappt vara något de tänker på, men för mig är det bra mycket värre. Om det är en tjej jag är intresserad av, och hon åmar efter någon annan kille, kan jag direkt känna ett hat mot personen och vilja slå skiten ur honom, ut att ens veta ett skit om snubben. Jag känner också något behov att ”beskydda” tjejen i fråga från snubben, som om han skulle vara någon slags fara. Men, som jag sa i början, så är det nog bara någon kvarleva från när människor fortfarande var primater.

Jag tänker inte avslöja VEM personen är som jag själv går och åmar efter, men hon har troligen redan listat ut det själv vid det här laget, men de som ser en hatiskt blick i mina ögon, var berädda att försöka ”rädda” mig från att göra eller säga något alltför dumt när ämnet kommer på tal.

De tre stegen hos en lyckad revolution

Förberedelse

Genom att utbilda och öka våra antal med utbildade revolutionärer kan vi få en värdig opposition mot våra meningsmotståndare. Genom att vara en värdig opposition i både antal och kunskapsnivå kommer folk se oss som en värdig påverkningskraft och alliera sig med oss och genom det öka våra antal ännu mer

Revolution och nationalisering

Genom att ta makten genom antingen demokratisk väg eller våldsam revolution (vilket jag ser som en nödvändig ondska om vi till exempel utesluts ur val eller liknande) kan vi absorbera alla produktionsmedel till kollektiven och starta upp en planerad ekonomi i syfte att främja en spridning av revolutionen och höjning av internationell levnadstandard. Internationella brigader kommer även sättas upp (se spanska inbördeskriget) och sändas dit hjälp mot auktoriäritet fortfarande finns kvar, enda tills det inte finns några kvar. Efter Revolutionen kommer brigaderna avskaffas och utvecklas till lokala miliser för sitt kollektiv.

Vidare utveckling och samhällsbyggning

Efter att alla auktoritet fallit och allt kollektiviserats fortsätter utveckling av kollektiven med ökad kraft, eftersom vi numera inte behöver en stående armé för beksydd, utan endast en liten polisiär styrka för att skydda mot utbrytargrupper och ännu icke-bekämpad brottslighet. Den mesta brottsligheten försvinner av sig självt när politiska och monetära motiv försvinner, så de som finns kvar kommer vara brott skapade av känslor som till exempel hat, mer fördjupning om det senare.

Bloggen lever!

Radikalisering är framsteg

Efter att ha beskrivit för Jonna om hur kommunismen fungerar, och se hur hon plockar upp informationen direkt, började jag tänka lite om hur radikalisering kan vara något bra för folket. Genom att folk for mer radikala åsikter (=åsikter som går mer och mer utanför de större partiernas riktlinjer) kan en värdig opposition skapas (sossar mot moderater är inte precis en värdig sådan längre...) och framsteg kan göras. Genom att ha fler radikala åsikter på varje kant (kommunism, anarkism, fascism och libertarianism/kapitalism) kan vi få kraftigare argument och genom det komma vidare till ett bättre mål.

Som ni troligen redan förstått från sista meningen så är jag inte mycket för att slänga ut andra personer enbart för att deras åsikter skiftar från mina, utan vill ha kvar dem så folket får se båda delar av myntet, dock är strid mot auktoritet och förtryck ALLTID en hög prioritet. Genom att ta bort förtryckande diktatorer och regenter kan vi ge folket i de länderna mer frihet till att utvecklas och genom det bli mer än den produktionsmaskin statsledarna vill ha.

Genom att bli allt mer radikala och handlingskraftiga genom kunskap och antal kan en grupp komma hur långt som helst, bara komma på hur Europa såg ut efter Första Världskriget. Mussolini tog makten i Italien 1922 och skapade Fascism, och Hitler fick folket med sig genom att lova att Tyskland skulle resa sig till sin forna storhet och SAMTIDIGT ge arbetarna de rättigheter de ville ha (vilket av de två han egentligen ville syns bara man öppnar vilken historiebok som helst).