Mitt skitliv...

Om ni inte orkar läsa ett gnällinläg så sluta här, men Richard, Jimmy och Kalle borde allafall läsa första stycket, som en förklaring på varför jag stack igår...

Ibland undrar man var livet är påväg egentligen. Gårdagen började dåligt och slutar ännu värre. Efter en del skit från Pontus och sedan något som troligen inte var illa ment ("Du måste fan lära dig utrustningen ordentligt till nästa gång") från Richard så går jag helt enkelt ut ur studion med ett "fuck you" och drar hem och sover hela dan istället...

Ibland undrar man varför man gör som man gör, och andra undrar troligen ännu mer varför. Sanningen är att oftast går ilska och irritation ut på fel person, men jag har bestämt mig att nästa gång någon är på mig så ska skiten ur direkt mot dom, oavsätt hur mycket skit jag kommer ta då. Pontus tex. brukar ju vara på mig under lektionstid och lärarna blundar för det. Han håller på under lektionerna eftersom han vet att jag inte kan göra något där, men i fortsättningen kommer jag skita i om det står en lärare i närheten. Kommer troligen bli samma skit som i femman, mobboffret ses som den elake som anfaller utan anledning, men det är en konsekvens jag är beredd att ta.

Mina problem går inte att se från utsidan. Min dövhet, min taskiga syn, min dåliga självkänsla, mitt dåliga självförtroende. Och eftersom folk inte kan se dem och tror jag är precis som alla andra irriterar mig konstant, eftersom jag har fått en hel del skit för att jag "inte lyssnar" eftersom jag helt enkelt inte hör; jag kan inte sikta eftersom jag knappt ser kornet med höger öga; jag vågar knappt göra saker som skulle göra mig glad pågrund av min självkänsla och mitt självförtroende.

Kanske är det här som kommer vara mitt liv, en värdelös liten skit som inte kommer betyda nånting för någon förutom att vara en som slänger ut sin irritation på. Så känns det allafall för mig, både nu och under varje gång jag försökt förändra mig. Många tycker jag har så mycket grejer; fin dator, kompisar, en massa konsoller, en fin bas, mycket musik osv. Men egentligen har jag ingen större lycka i mitt liv. Visst, kompisar hjälper mycket (ni det här syftar på vet vilka ni är, så var stolta över er själva), men de flesta verkare bara vara där för att antingen ställa till problem för mig eller bara "finns där" utan större utbyte av gemensam lycka.

Uppdatering 16/04

Efter att ha varit inaktiv alltför länge tycker jag det är dags att allafall posta en kort livsuppdatering, så inte folk tror jag gått och dött eller nåt.

Livet rullar på som vanligt, gör som vanligt inget på Multimedian och letar fortfarande flickvän, men det verkar vara nånting som skiner med sin frånvaro. Men man ska inte bli alltför negativ på grund av det (smått ironiskt eftersom det är jag som brukar bli depp och negativ av att vara singel), chansen kan kanske komma runt hörnet nån gång, och går du runt och deppar så kanske du missar den chansen.

Vissa av er, framförallt Richard, märker troligen ett lite nytt tankesätt. Istället för att vara negativ har jag bestämt mig för att försöka vara positiv och försöka se möjligheter till förbättring istället för att bara se vad jag inte har. Har ju sett hur det funkar för andra, så varför skulle det inte funka för mig?

För att gå tillbaks till skolan, det rullar som sagt på som vanligt. Men Ivan tjatar mer än vanligt om att jag borde fixa dom ämnen jag har IG i (datakunskap och webdesign). Jag var ett poäng ifrån godkänt på excelprovet till datakunskapen och Johan ger mig ett IG på kursen och ger mig sen en jävla tenta istället, och på Webdesignen hade jag varken motivation eller ork att jobba, av anledningar som förklarats tidigare i bloggen.

Det är väl det enda jag har att gnälla på, men livet rullar som sagt på. Hey ho lets go och Gabba gabba hey!