söndag 26 juli 2009

Social Utfrysning

Som många av er redan vet om har jag haft en del poblem med social utfrysning och brottas numera med den långvariga effekten av det. En känlsa av utanförskap, svårigheter i sociala sammanhang, en känsla att vara utpekad och fortsatt egenvållad isolering.

Jag börjar med den första effekten, känslan av utanförskap. Tänk er att alltid känna att ni inte riktigt passar in i mallen, att det alltid är något (antingen mentalt eller fysiskt) som gör att ni inte passar in eller helt enkelt inte kan göra det de andra gör till samma förmåga, eller i värsta fall, inte alls. Lägg nu på det i mer eller mindre alla sociala situationer så får ni ett hum om hur jag känner mig på den punkten.

De svårigheter i sociala sammanhang jag snackade om beror troligen på att jag var utfryst och mer eller mindre utan vänner och ett direkt stöd under en av de viktigaste perioderna av socila utveckling – mellanstadiet.Jag gick väldigt länge ensam eller med bara en ”vän”, som efter att vi gått ur sexan sa till mig att hon bara umgicks med mig för att hon själv inte hade någon annan att gå till och inte för att hon trivdes i mitt sällskap.

Känslan att känna sig utpekad är mest en effekt av mina tidigare erfanheter. Tex. så var jag mobbad pga. mitt utseende, vilket har gjort att jag ser felet som om det ligger på min sida, i hur jag ser ut. Jag försöker till viss del dölja mitt ansikte både genom skägget och solglasögon. För att slippa se mig själv till viss del. Kepsen kör jag också med för att delvis täcka över mitt vita hår, men om ett par år kommer inte den räcka till. Så kort sagt känner jag att jag är utanför för att jag ser annorlunda ut när jag vill passa in. Så genom att dölja mitt utseende kan jag försöka passa in.

Den egenvållade isoleringen är återigen ett resultat av mina tidigare erfarenheter. Genom att isolera mig själv och fly från alla problem hoppas jag på något sätt komma undan dem, men då finns risken att bli totalt isolerad från det positiva också (vilket jag erfarit förut och aktivt försöker ta mig ur).

”Jag försöker vara så onormal som möjligt och du försöker vara så normal som möjligt”
- Pelto

söndag 5 juli 2009

Depression del 2

Och när sällskapet loggat av passar man på att skriva av sig efter att desperat ha hållt den ene vaken med att beskriva hur dåligt man mår...

Som ni läsare vet så mår jag rätt skit, tror fan inte det går lång tid mellan varje gång man tänker på hur meningslöst det egentligen är att fortsätta. Ibland önskar man allting bara kunde försvinna och man kunde få gå vidare till nästa steg i sin sorgliga existens, och ibland vill man fortsätta och försöka komma vidare i det här steget. Oavsätt vad man lutar åt så känns det både rätt och fel på samma gång. Att försvinna känns som en lätt utväg, men istället missar jag allt det här livet har kvar att ge. Att vara kvar ger mig mer tid att försöka hitta något som kan ge mig anledning att vara kvar, men är istället en svårare väg.

Skulle jag fråga skulle många av er säga att jag skulle fortsätta kämpa, men jag vettefan hur länge jag skulle orka, men jag kör på så länge jag kan. Det var länge sen jag såg någon riktig anledning att fortsätta, så nu går jag bara på anledningen att jag inte vill göra vänner & familj ledsna över mig.

Ibland tror jag faktiskt att det är något mer som driver mig vidare, men jag hittar inget. Kanske det eviga sökandet efter flickvän eller något annat, men det är som sagt inget jag kunnat sätta fingret på.

Skrev med ett Neil Young-citat i förra posten, ”It's better to burn out than to fade away”, och en del undrade vad jag syftade på med det. För mig handlar det om att lägga av när man är på topp, och inte när man har försvinnut och blivit en skugga av sitt forna jag. Visst, jag har utvecklats sen jag blev depp, men jag skulle mycket väl aha kunnat utvecklats till något mycket mer och mycket bättre om jag inte hade varit depp, därför ser jag på mig själv som något som kunde blivit något stort, men misslyckades. Så kort sagt ser jag mig själv som ett misslyckade, och undrar vad folk ser i mig, eftersom många säger att jag är en bra kille och allt det där, men inte fan får jag se nån fysisk bekräftelse av det!


All in all it's just another brick in the wall.
All in all you're just another brick in the wall.
- Roger Waters