fredag 4 september 2009

20 - Anxiety keeps me happy

Då var man på väg ner igen då. Efter att jag inte längre fick gå kvar på bup så märkte jag först att jag mådde lite bättre än vad jag gjorde förut (även om jag mådde skit direkt efter varje försök och bara kröp ihop i fosterställning och lyssnade på The Wall), så är jag ändå påväg neråt igen, utan att veta varför.

Jag har mer eller mindre fortsatt med samma rutiner (svårt att ändra dem när man är mer eller mindre tvingad till skolan och är toktrött så fort man kommer hem) men med en någorlunda mer positiv inställning, men ändå går jag neråt utan att förstå varför.

Känner mer eller mindre samma ångestkänslor som förut, utan att veta varför. Känner någon form av tryck som sträcker sig från bakhuvudet ner till hjärtat, vilket jag chansar på beror på känslor som inte vet var det ska ta vägen.

Jag har som sagt ingen aning om varför jag känner den här ångesten igen, eftersom den mer eller mindre försvann efter BUP-besöken och det har inte varit någon ny grej som dragit igång det. Så om någon har några tips eller råd på hur man ska handskas med känslorna så uppskattas det.