Min ideologi

Det här är inte menat som min version på det Kommunistiska Manifestet, utan bara en kort genomgång på varför jag kallar mig kommunist och ett försök till att försöka slå ner myterna om ideologin.

När många får höra att jag är Kommunist tänker de direkt på ledare som Stalin, Mao Zedong och liknande. Men jag har aldrig sett en diktatur som en väg till frihet. För mig är kommunism frihet att inte vara bunden till pengar och förmågan att välja hur och med vad man vill jobba. Tex så kan du vara fiskare på morgonen, jobba på fältet på eftermiddagen och hugga ved på kvällen, om du så känner för det, och inte vara bunden till ett jobb du kanske inte gillar som i det system vi har nu.

Jag har alltid sett jämlikhet och samarbete för ett gemensamt mål som någonting självklart, enda sen jag var liten. Att jag sedan gick själv i flera år gav mig tid att tänka, vilket har fördjupat mina åsikter långt mer än de flesta andra i min åldergrupp. Jag säger inte det här får att låta som en översittare, men det är nåt sånt jag har känt av när jag försöker diskutera med vissa andra.

Att jag kallas mig kommunist bär mest på den ekonomiska biten, med att alla samarbetar i en gemensam organisation för ett gemensamt mål, planekonomi i kort. Men jag står endå ofta på anarkisternas sida gällande frågor om frihet och ledarskap. Vi behöver inte ett parti som organiserar oss och tar makten när revolutionen är kommen, eftersom det riskerar att leda till diktatur, som i Sovjet. Folket kan organiseras genom fackföreningar och liknande organisationer, för ett mer decentraliserat styre, vilket gör det svårare för någon enskild att få för mycket makt och kunna utnyttja andra för egen vinning.

Organisation är bland det viktigaste vi kan göra för att underminera kapitalismen, att flera organisationer strejkar och demonstrerar samtidigt ger en större effekt än om de skulle göra det en och en. Gemenskap och organisation, det är vad som kan få oss att i gemensam trupp besegra de som trycker ner oss i en understående roll.

Så där har ni mina åsikter i väldigt kort format, mycket grejer som kommer skriva som senare som inte är med här, men jag tänkte ändå bara ta upp det viktigaste.

Viva la Revolution!