Radikalisering är framsteg
Efter att ha beskrivit för Jonna om hur kommunismen fungerar, och se hur hon plockar upp informationen direkt, började jag tänka lite om hur radikalisering kan vara något bra för folket. Genom att folk for mer radikala åsikter (=åsikter som går mer och mer utanför de större partiernas riktlinjer) kan en värdig opposition skapas (sossar mot moderater är inte precis en värdig sådan längre...) och framsteg kan göras. Genom att ha fler radikala åsikter på varje kant (kommunism, anarkism, fascism och libertarianism/kapitalism) kan vi få kraftigare argument och genom det komma vidare till ett bättre mål.
Som ni troligen redan förstått från sista meningen så är jag inte mycket för att slänga ut andra personer enbart för att deras åsikter skiftar från mina, utan vill ha kvar dem så folket får se båda delar av myntet, dock är strid mot auktoritet och förtryck ALLTID en hög prioritet. Genom att ta bort förtryckande diktatorer och regenter kan vi ge folket i de länderna mer frihet till att utvecklas och genom det bli mer än den produktionsmaskin statsledarna vill ha.
Genom att bli allt mer radikala och handlingskraftiga genom kunskap och antal kan en grupp komma hur långt som helst, bara komma på hur Europa såg ut efter Första Världskriget. Mussolini tog makten i Italien 1922 och skapade Fascism, och Hitler fick folket med sig genom att lova att Tyskland skulle resa sig till sin forna storhet och SAMTIDIGT ge arbetarna de rättigheter de ville ha (vilket av de två han egentligen ville syns bara man öppnar vilken historiebok som helst).
1 kommentar:
Det roliga är just hur man kan ställa folk simpla frågor, och komma fram till intressanta slutsatser - man börjar:
"Stödjer du användandet av våld och tvång?"
Svaret är ganska självklart:
"Nej, självklart inte!"
Man frågar då med förvåning:
"Men då är du ju anarkist!"
Man får då samma svar:
"Nej, självklart inte!"
"Då stödjer du alltså en stat?"
Den utfrågade svarar då naivt:
"Ja, självklart!"
Alla anarkister skulle nog rynka pannan till detta svar, samt direkt inse hur pass motsägelsefullt det är. Varför intresset för Anarkism är så litet är skrämmande, en simpel förklaring till det är just det som du säger - med fler radikala åsikter hade man kanske gjort några framsteg. Problemet är just att man snarare bemöts av en cynisk blick eller hånskratt när man försöker argumentera, ett tecken på rädsla för verkligheten. Steget ut ur drömvärlden är och förblir väldigt tufft, men det är den enda vägen mot frihet - en frihet vi alla drömmer om, som aldrig kan uppnås med politik.
Skicka en kommentar