Ibland undrar jag om det är möjligt att kunna slippa all skit, att bara försvinna in i någon form av vakuum när varken upp eller ner existerar och jag får tid från allting att komma tillbaka till ”normalläge”.
Naturligtvis vill jag inte fastna där permanent, utan bara ha någonstans att fly till när ångest- och depressionskänslorna blir för mycket. Jag vet mycket väl om att det här låter som hämtat ur The Wall, men det är (som sagt) inte menat som en permanent lösning.
Fast jag undrar här det skulle vara att leva i ett sådant ”vakuum”. Vissa personer med djup depression kan ju känna att de lever i tredje person, och ser sig själva agera som om de vore en åskådare och inte sig själva.
Ibland tror jag att jag (mot min vilja) själv startat den processen, och kan ibland känna som om jag inte är närvarande utan har svävat iväg någon annanstans i min skalle.
- - -
blev kortare än vad jag tänkt mig, men jag nöjer mig med det här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar