Jag har börjat inse att mina dagliga rutiner inte leder någon vart. Jag går upp, går till skolan, kommer hem, sätter mig vid datorn och går och lägger mig. Alltid denna rutin, aldrig något annat som händer. Det får mig att få allting att kännas meningslöst, eftersom jag alltid gör samma sak utan att känna att jag kommer till nästa steg.
Jag skulle nog kunna säga att rutinens meningslöshet spelar en roll i hur jag mår, och jag har ingen aning om hur jag ska bryta det. Social isolering utöver ett fåtal goda vänner och många ”skuggor” som bara finns där utan större anledning, som kommer glömmas bort inom några månader efter att man slutat umgås.
Och kom nu inte bara och säg ”men skaffa dig en hobby då” eller nåt i den stilen. Jag har försökt, men jag tvingas ändå alltid tillbaka i samma rutin som jag var i från början. En rutin som långsamt bryter ner mig och agerar som murbruk till min egen psykiska vägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar