Som ni läsare vet så mår jag rätt skit, tror fan inte det går lång tid mellan varje gång man tänker på hur meningslöst det egentligen är att fortsätta. Ibland önskar man allting bara kunde försvinna och man kunde få gå vidare till nästa steg i sin sorgliga existens, och ibland vill man fortsätta och försöka komma vidare i det här steget. Oavsätt vad man lutar åt så känns det både rätt och fel på samma gång. Att försvinna känns som en lätt utväg, men istället missar jag allt det här livet har kvar att ge. Att vara kvar ger mig mer tid att försöka hitta något som kan ge mig anledning att vara kvar, men är istället en svårare väg.
Skulle jag fråga skulle många av er säga att jag skulle fortsätta kämpa, men jag vettefan hur länge jag skulle orka, men jag kör på så länge jag kan. Det var länge sen jag såg någon riktig anledning att fortsätta, så nu går jag bara på anledningen att jag inte vill göra vänner & familj ledsna över mig.
Ibland tror jag faktiskt att det är något mer som driver mig vidare, men jag hittar inget. Kanske det eviga sökandet efter flickvän eller något annat, men det är som sagt inget jag kunnat sätta fingret på.
Skrev med ett Neil Young-citat i förra posten, ”It's better to burn out than to fade away”, och en del undrade vad jag syftade på med det. För mig handlar det om att lägga av när man är på topp, och inte när man har försvinnut och blivit en skugga av sitt forna jag. Visst, jag har utvecklats sen jag blev depp, men jag skulle mycket väl aha kunnat utvecklats till något mycket mer och mycket bättre om jag inte hade varit depp, därför ser jag på mig själv som något som kunde blivit något stort, men misslyckades. Så kort sagt ser jag mig själv som ett misslyckade, och undrar vad folk ser i mig, eftersom många säger att jag är en bra kille och allt det där, men inte fan får jag se nån fysisk bekräftelse av det!
”All in all it's just another brick in the wall.
All in all you're just another brick in the wall.”
- Roger Waters
All in all you're just another brick in the wall.”
- Roger Waters
2 kommentarer:
Ta hissen, inte fönstret...
Du säger själv att du inte tar livet av dig för att du inte vill uppröra vänner och familj, kan man inte även vända på detta och säga att du lever för dessa?
Du ska veta att du inte är ett misslyckande.. Lev inte bara för familj och vänner, lev för din egen skull oxå..
*ger en varm kram*
Skicka en kommentar